]]> http://sannaochjonas.wordpress.com/2011/06/06/bali/feed/ 4 sannaochjonas Stranden http://sannaochjonas.wordpress.com/2011/05/28/vattenfall/ http://sannaochjonas.wordpress.com/2011/05/28/vattenfall/#comments Sat, 28 May 2011 12:42:14 +0000 Sanna och Jonas reseblogg http://sannaochjonas.wordpress.com/?p=289 ]]> Efter paihia, spenderade vi fem veckor i Kerikeri. Vi har massor med bilder därifrån och kommer att skriva om det senare. Här kommer dock några bilder från en fantastisk promenad till vackra Regnbågsfallen utanför i Kerikeri.

Här är några bilder från Paihia, där vi simmade med delfiner.. eller snarare badade i samma vatten som delfiner.

Vi kom fram strax efter lunch till en betydligt större ort än vad vi hade förväntat oss. Vi ringde efter en taxi som tog oss upp till vårt hostel. Tur var det eftersom det låg på en av stadens kullar. YHA Whangarei är det minsta YHA-hostelet i Nya Zeeland. Tre små sovsalar och en toalett! Pluttigt, men väldigt mysigt och avslappnat. Hostelvärden var glad och berättade om alla möjliga saker som vi kunde hitta på under vår vistelse.

Vi började med att käka lunch. Vi har båda under resan upptäckt att pumpa är helt fantastiskt gott! Speciellt om den är rostad i ugn och serveras med rostade pumpakärnor och fetaost. Jonas åt en panini som är det närmaste en riktigt panini vi hittills hittat. Gott bröd är något vi saknar. Här äter de bara toastmackor. De kallar mjuka källarfranskor för ”Ciabatta”… Nåväl, efter lunchen besökte vi ett klockmuseum. Det var ganska folktomt där, så vi en gratis guidning av en dansk kvinna. Det var roliga och galna klockor. Jonas var mycket nöjd med besöket. Eftermiddagen spenderades på stan och sen med lysmaskpromenad och te på terrassen. Utsikten från hostelet var fin.

Dagen därpå gick vi ut och hikade. Vi tyckte båda att det var skönt att komma ut och röra på oss igen! Lunchen intogs vid Whangarei falls. Det var närmast sagolikt att sitta vid fallens slut och filosofera, folktomt, varmt och fint. På kvällen drog vi ut på jazzklubb med några filurer från hostelet. Det var kul att dansa loss (Sanna) och lyssna på en bra dj (Jonas). Kvällens dragplåster Nathan Haines gick mest åt sidan och drack öl, haha.

Vår vistelse i Whangarei var avslappnad. Det är ingen ort vi rekommenderar folk att åka till eftersom att den är ganska tråkig. Men om man behöver en-två dagar att relaxa, tjänar den sitt syfte väl.

Vi anlände sent på kvällen och tog oss till vår lodge, somnade direkt. Morgonen därpå fyllde Sanna år.. och som inte hade  hunnit handla något, improviserade födelsedagstårtan med en Kitkat och en mandarin <3. You gotta love livet som backpacker. Efter det drog vi till Ponsonby road, Aucklands Hornsgatan, och åt en finfin frukost/brunch. Mushroom toast, french toast och flat whites, mums! Efter endel spanande på designbutiker och välsorterade vintagebutiker begav vi oss till turistattraktion nr 1, Sky tower. Det var ett väldigt högt och bra torn, man såg hela 8 mil åt alla håll och kanter. Jag, som älskar att vara på höga höjder, blev extra glad över att Jonas faktiskt övervann sin höjdskräck däruppe! Eftermiddagen bjöd på sushi, shopping, bio, mer japansk mat och kärleksfulla promenader. En finfin dag med andra ord. Jag blev dessutom bortskämd med en mascara och ett par svarta converse.

De resterande dagarna strosade vi runt på stan. Auckland är en härlig stad med bra puls. Det är många asiater som pluggar där, så det känns lite som ett miniasien. Det finns ett gott utbud av restauranger, barer, designbutiker, caféer, människor (!), street art och saker att titta på. Vi tyckte båda att Auckland kändes mer som en huvudstad än vad Wellington gjorde. Vi hoppas på att spendera mer tid där på vägen ned igen.

Nu ska vi båda iväg och jobba natt här uppe i Kerikeri. Nästa inlägg kommer att handla om lysmaskar, vattenfall och jazz i Whangerei, see you then!

Efter en god natts sömn gick upp vi upp vid 7-tiden. Jonas fixade ett nytt bankomatkort och vi flanerade runt bland Wellingtons coola caféer och street art. Först ut car cafe l’affare som gick all-in på industriell design. Det var en häftig inredning som fick oss att tänka på Simons lilla lägenhet i Stockholm. Kaffet var gott och till Jonas stora förtjusning sålde de kaffemaskiner.. för en sisådär 150 000 kr.

Vi åkte sedan vidare upp till kullarna med ”the cable cars”. Vi strosade runt i botaniska trädgården och tittade ut över ett höstprytt Wellington. Efter det intogs det lunch på hippa Fidel café på Cuba street. Stans bästa milkshake. Eftermiddagen bjöd på Te Papa – museum. Där såg vi allt från jättebläckfisk till maorikultur och oss själva. Ett väldigt fint och bra museum!

Middagen intogs på restaurang Chow, en asiatisk tapasbar i businesskvarteren. Sanna åt peking duck och peanut satay angus beef. Jonas åt squid balls och crispy chicken, MUMS!!! Trots att vi beställde utan vitlök, fick Jonas tarmvred och senkvällen spenderades hemma.

Våra intryck av Wellington kan sammanfattas som en civilserad stad med mycket modern design, street art. Det finns caféer och filmshus överallt. Människorna är trevliga och betydligt mer modemetvetna än på sydön. Ett minus är att det blåser. Hela tiden. Stort plus är att vara tillbaka i civilisationen och se lite välklädda människor!

Dagen därpå åkte vi buss i 13 timmar… men det kommer senare!

Kram till er alla!

Första intrycket av Blenheim är precis vad man får ut av staden, dvs inte mycket alls.

Vi tog oss till vårt hostel Koanui och fick nycklar till rummet som vi delade med en tjej från italien vid namn Roberta. Det tog inte lång tid innan Roberta hade berättat om vinfabriken hon och några andra jobbade på. Hon sa genast att hon skulle prata med bossen John som hade hand om det redan dagen där på för att se om inte vi kunde jobba lite. Sagt och gjort, tidigt på morgonen dagen där på kom Karen (som driver hostelet) in i köket och frågade efter två killar för jobb åt John. Jonas gjorde en glädjesnurr och sa genast JA! Vi försökte  båda få jobb, men eftersom  NZ ligger lite efter så får tjejer bara utföra vissa jobb bara för att det är så..?

Jonas och en italiensk kille vid namn Andrea blev upplockade ca 15 minuter senare och insåg snabbt att Andrea varken pratade eller förstod engelska vidare bra, dessutom saknade han bankkonto och skattenummer.

Första dagen på fabriken spenderade Jonas i containrar med uppgiften att fylla den med 21.5 pallar á 56 kartonger á 12 flaskor med vin. Och snabbt skulle det göras. Slutpris för en container = 288 960 NZ$, dvs 1 444 800kr, varav vi tjänade ca 10 NZ$ var. Klart o betart!

Eftersom att jobbet inte krävde så mycket hjärnkraft, började Jonas räkna på det och blev mer och mer medveten om att detta måste vara bra träning.

21.5 pallar = 56 kartonger
1 kartong väger ca 16kg
så 21.5 x 56 x 16kg = 19.264kg / 2 personer = 9.632kg per person.

Jonas slog sedan fabrikens rekod i att göra containers snabbast tillsammans med en holländare, tog ca 40 min / container.  (direkt in på Jonas CV)

Det blev inga vindruvor för någon av oss. Redan på måndagen efter att vi hade kommit, fick Sanna  jobb på ett tvätteri. Tillsammans med pappa Grant, hans sambo Robyn och dotter Holly ströks det lakan, bordsdukar och servetter med en brinnande fart. Det var tur att vi båda fick inomhusjobb eftersom att vindruvsplockningen ställs in varje gång det regnar.

Under tiden där träffade vi några fantastiska människor som vi lärde känna och umgicks med både på jobb och på fritiden. En japan vid namn Shogo, en malaysisk kille som heter Is som älskade svensk punk och som genast frågade vad bandet ”Totalt jävla mörker” betydde och gick om kring och sa ”samma gamla skit!”. Tim från Wales som ville lära sig svenska, italienskan Roberta som aldrig ville tillbaka till Italien, James från Isle of men,  Andrea som inte pratade engelska,  flera kanadensare och amerikaner, holländaren Harmen van Arragon, tvätterifamiljen och många många fler! Några kiwis slank in i gemanskapen också.

Även om Blenheim går att beskrivas som Sveriges Boden, går det inte att säga att omgivningarna inte lämnade sina avtryck. Staden ligger mitt i Marlborough, Nya Zeelands största vindistrikt. Överallt växer vindruvor och staden är omringad av fantastiska berg. Vi gick ut på några vandringar i bergen, joggingturer efter deras fina lilla å, cyklade i deras mountain bikepark och strosade runt på ”The warehouse (where everyone gets a bargain)”.

Mycket hann hända under tiden i Blenheim, både hemma i Sverige och i våra liv. Efter ca 6 veckor där var det dags att åka vidare. I söndags åkte vi därför mot nordön med Wellington som första stopp!

- – - – - – - – - – - – - – - – - – - – - – - — – - – - – - – — – - – — – –  — – - – - -

Vid 15-tiden ankom vi efter en sex timmar lång resa till Punakaiki, som främst är känd för sina pannkaksstenar. Timingen var perfekt då tidvattnet var högt vilket resulterade i höga vågor som fick “blowholesen” att spruta ordentligt. Sanna fick sig en riktig dusch när hon stod på en bro nagra sekunder for lange. Vi tyckte båda att det var en helt fantastisk upplevelse och Jonas tog närmare 400 bilder. Vi fick senare höra att det var bra att vi kom precis den timmen som högvattnet var inne, annars hade spektaklet med “blowholesen” varit detsamma.

Efter det tog vi farväl av våra schweiziska resekompis Sonja och ringde hostelet för skjuts. En glad kille kom och hämtade oss och tog oss till lilla paradiset på jorden, ca 4 km utanför Punakaiki. Te Nikau Retreat ägs av YHA (Young hostel accommodation) som vi bor hos i varje stad vi besöker, men var något helt annat än våningssängar i sovsalar. Te Nikau har stugor/hus ute i regnskogen! Varje hus har sin egen stil, vårt hade röda detaljer. Varje morgon bakar personalen färskt bröd och muffins för 10-25 kr och stämningen är alldeles lagom ekoflummig. Åtta minuter därifrån ligger stranden som med sina enorma vågor, vattenfall och stenar höll oss kvar i flera timmar. Aven har vandrade vi i nationalparker (2/3 av NZ utgors av nationalparker).

Se bilderna och njut av skonheten!

Vi ligger lite efter i bloggandet, mycket för att vi jobbar och inte hinner springa till biblioteket så ofta. Vi kommer dock att göra ett stort bildinlägg nästa gång vi stöter på ett mer stabilt internet. Den som väntar på något gott, kommer denna gång att få vänta jättelänge… men bättre sent än aldrig

Ha en fin söndag!